Gällande författning:

Socialstyrelsen föreskriver följande med stöd av 2 § 1 och 4, 3 § 1 och 4 § 2 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m., 8 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:937) samt 13 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

1 KAP. TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1 § Dessa föreskrifter ska gälla inom sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

2 § Föreskrifterna ska tillämpas i samband med att en legitimerad yrkesutövare

1. gör en bedömning av, om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård,
2. planerar egenvården, samt
3. följer upp och omprövar bedömningen.

3 § Bestämmelserna i 3 kap. 1 och 2 §§ samt i 6 kap. 1 § ska även tillämpas av de nämnder som ansvarar för socialtjänsten vad gäller omsorger om äldre personer och personer med funktionshinder enligt socialtjänstlagen (2001:453) samt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

2 KAP. DEFINITIONER

1 § I dessa föreskrifter avses med

egenvård - hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra Egenvård är inte hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Hälso- och sjukvård - åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador (1)

Socialtjänst - verksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

(1) Hälso- och sjukvård omfattar sådan verksamhet som bedöms kräva personal med utbildning inom hälso- och sjukvård eller sådan personal i samarbete med annan personal. Se vidare 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och 1 kap. 4 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

3 KAP. ANSVAR FÖR RUTINER INOM RAMEN FÖR LEDNINGSSYSTEM

L a n d s t i n g e t s o c h k o m m u n e n s a n s v a r f ö r r u t I n e r f ö r s a m v e r k a n

1 § Huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska tillsammans säkerställa att övergripande rutiner för samverkan i samband med egenvård utarbetas.

Rutinerna ska ingå i det ledningssystem som ska finnas enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:11) om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS.

2 § Av rutinerna ska det framgå

1. hur huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska samarbeta i samband med egenvård, och
2. hur huvudmännen för hälso- och sjukvården ska samarbeta med andra aktörer i samband med egenvård.

V å r d g i v a r e n s a n s v a r f ö r r u t i n e r i v e r k s a m h e t e n

3 § Vårdgivaren ska ge direktiv och säkerställa att verksamhetens ledningssystem innehåller rutiner för bedömning, samråd och planering i samband med egenvård enligt 4 och 5 kap.

4 § Vårdgivaren får uppdra åt en eller flera verksamhetschefer att fastställa rutiner för egenvård enligt 3 §.

I den kommunala hälso- och sjukvården får vårdgivaren uppdra åt en eller flera verksamhetschefer alternativt medicinskt ansvariga sjuksköterskor att fastställa rutiner för egenvård enligt 3 §.

4 KAP. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS ANSVAR FÖR BEDÖMNINGEN

H u r e n b e d ö m n i n g s k a g ö r a s

1 § Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som inom sitt ansvarsområde ska göra en bedömning av, om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård.

När bedömningen görs i samband med vårdplanering vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård ska den behandlande läkaren göra en bedömning av, om åtgärden kan utföras som egenvård enligt 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:27) om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård.

2 § När en bedömning avser, om en patient själv kan ansvara för sina läkemedel ska ett ställningstagande först göras enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården.

3 § Bedömningen ska göras i samråd med patienten och utifrån respekten för dennes självbestämmande och integritet samt behov av trygghet och säkerhet.

4 § Bedömningen ska utgå från patientens fysiska och psykiska hälsa samt dennes livssituation.

5 § Som en del i bedömningen ska det ingå en analys av, om utförandet av egenvården kan innebära att patienten utsätts för risk att skadas.

I förekommande fall ska en utredning göras för att avgöra om patienten själv eller med hjälp av någon annan på ett säkert sätt kan utföra en hälso- och sjukvårdsåtgärd som egenvård.

6 § Om patienten behöver praktisk hjälp för att utföra egenvården, ska den behandlande legitimerade yrkesutövaren samråda med

1. den eller de närstående som ska hjälpa patienten,
2. ansvarig nämnd inom socialtjänsten, eller
3. ansvarig befattningshavare hos en annan aktör.

7 § En hälso- och sjukvårdsåtgärd får inte bedömas som egenvård, om analysen enligt 5 § visar att det föreligger en risk för att patienten skadas.

D o k u m e n t a t i o n

8 § Bedömningen ska dokumenteras i patientens journal.

I n f o r m a t i o n

9 § Den som enligt 1 § har gjort bedömningen ska informera patienten om vad egenvården innebär.

U p p f ö l j n i n g o c h o m p r ö v n i n g

10 § Den som enligt 1 § har gjort bedömningen ska ansvara för att egenvården

1. omprövas om förutsättningarna ändras, och
2. följs upp regelbundet, om det inte är uppenbart obehövligt.

5 KAP. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSPERSONALENS ANSVAR FÖR PLANERING

N ä r e n p l a n e r i n g s k a g ö r a s

1 § Den som enligt 4 kap. 1 § har gjort bedömningen ska ansvara för att en planering görs, om det inte är uppenbart obehövligt och om patienten

1. har behov av stöd och hjälp i samband med egenvården,
2. behöver praktisk hjälp av en närstående, socialtjänsten eller någon annan aktör för att utföra egenvården, eller
3. av något annat skäl har behov av planeringen.

H u r e n p l a n e r i n g s k a g ö r a s

2 § Patienten ska delta i planeringen och bestämmer själv, om någon eller några närstående ska delta.

3 § Planeringen ska göras i samråd med

1. den eller dem som ska hjälpa patienten med egenvården,
2. ansvarig nämnd, om patienten har beviljats eller kommer att beviljas hjälp med egenvården av socialtjänsten, eller
3. vårdgivare, vårdenheter och andra aktörer som kan komma att beröras av egenvården.

D o k u m e n t a t i o n

4 § Av dokumentationen av planeringen ska det framgå

1. vilken åtgärd som har bedömts som egenvård,
2. om patienten själv eller med hjälp av någon annan ska utföra egenvården,
3 hur information och instruktioner till den eller dem som ska utföra egenvården ska ges,
4 vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om patienten har drabbats av eller har utsatts för risk att drabbas av skada eller sjukdom i samband med egenvården,
5. vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om patientens situation förändras,
6. hur och när bedömningen av egenvården ska följas upp,
7. när en omprövning av bedömningen av egenvården ska göras.

5 § Patienten ska få en kopia av dokumentationen av planeringen.

6 § Om patienten av socialtjänsten har beviljats eller kommer att beviljas hjälp med egenvården, ska en kopia av dokumentationen av planeringen föras till personakten eller motsvarande.

6 KAP. INFORMATIONSÖVERFÖRING

1 § Information om egenvården får endast överföras till dem som berörs efter en prövning enligt

1. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
2. socialtjänstlagen (2001:453),
3. lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller
4. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

1. Denna författning träder i kraft den 15 juli 2009.
2. Genom författningen upphävs Socialstyrelsens allmänna råd
(SOSFS 1996:9) Personlig assistans och sjukvårdsuppgifter.

Äldre författning:

Socialstyrelsens allmänna råd om personlig assistans och sjukvårdsuppgifter. SOSFS 1996:9
Beslutade den 15 april 1996, utkom från trycket den 2 maj 1996

Bakgrund

Syftet med dessa allmänna råd är att underlätta bedömningen av vad som kan betraktas som hälso- och sjukvård vid tillämpning av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och lagen (1993:389) om assistansersättning, LASS. Det gäller att kunna avgöra vilka insatser som är att betrakta som egenvård på den enskildes ansvar respektive insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, under medicinskt yrkesansvar.

Som egenvård, dvs. icke sjukvård, räknas de uppgifter som ansvarig läkare normalt lämnar till patient eller anhöriga att sköta om. Uppgifter som förutsätter mer omfattande instruktion och handledd träning av ansvarig läkare eller sjuksköterska är att hänföra till sjukvård, oavsett vem som utför uppgiften.

Distinktionen mellan egenvård och hälso- och sjukvård måste också göras för att avgöra vilken huvudman som skall finansiera insatser av sjukvårdskaraktär som utförs av personliga assistenter. Egenvård kan ingå i den personliga assistentens primära uppgift att hjälpa den funktionshindrade med allt som ingår i den dagliga livsföringen. Därmed ingår egenvård i kommunens kostnadsansvar för personlig assistans enligt LSS respektive i den assistansersättning som försäkringskassan finansierar enligt LASS när behovet av assistans överstiger 20 timmar per vecka. Det förekommer att personliga assistenter utför sjukvårdande uppgifter enligt HSL under medicinskt yrkesansvar. Kostnadsansvaret är då sjukvårdshuvudmannens.

Vid uppföljning och utvärdering av LSS och LASS har det dock framkommit att det många gånger varit svårt att bedöma vad som är sjukvård och vad som är egenvård.

Gränsdragning

Gränsen mellan sjukvårdande insatser och assistansuppgifter liksom den personliga assistentens ansvar för olika sjukvårdsinsatser kan inte anges generellt utan är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Vissa uppgifter av sjukvårdskaraktär, som kan utföras av den funktionshindrade själv eller anhöriga i hemmet efter enklare instruktion av ansvarig läkare eller sjuksköterska, räknas inte som sjukvård utan som egenvård. Hit hänförs t.ex. viss såromläggning, byte av stomipåse eller urinpåse samt tillförsel av näring genom sond, dock inte nedläggning av sonden. Om personen på grund av sitt funktionshinder inte kan klara dessa uppgifter utan överlåter uppgifterna till en personlig assistent, är detta fortfarande att betrakta som egenvård.

För att kunna dra gränsen mellan sjukvård och omvårdnad/egenvård måste som regel patientens ansvarige läkare göra en bedömning av vilka åtgärder som kan anförtros åt patienten eller anhöriga efter enklare instruktion - och därmed även åt en personlig assistent. De åtgärder som enligt läkarens bedömning endast kan utföras av viss behörig personal eller kräver viss sjukvårdsutbildning eller mer omfattande instruktion och handledd träning bör betecknas som sjukvård och därmed finansieras av sjukvårdshuvudmannen.

Ansvarsförhållanden

När en personlig assistent utför egenvård åt den funktionshindrade gäller samma ansvarsförhållanden som för övriga uppgifter med skötsel av personlig hygien etc. och man talar i detta sammanhang inte om delegering. Om en personlig assistent däremot självstädigt utför sjukvårdande uppgifter, kan detta endast ske på delegation eller anvisning av ansvarig befattningshavare hos sjukvårdshuvudmannen, som regel en sjuksköterska.

Den personliga assistenten står, beträffande de sjukvårdande uppgifterna, under Socialstyrelsens tillsyn enligt lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, åliggandelagen. Ansvar kan då utkrävas av assistenten enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Den som delegerar sjukvårdande uppgifter till en personlig assistent måste förvissa sig om att denne har reell kompetens för uppgifterna och är villig att ta på sig dessa. Information bör även ges till assistenten angående ansvarsförhållanden och bestämmelser rörande delegering, se åliggandelagen och Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1980:100). Delegering kan aldrig göras över huvudmannaskapsgränser utan uppgiften lämnas i så fall över i form av anvisning. Vid sådan anvisning gäller dock samma regler som för delegering i fråga om ansvarsförhållanden.

Sammanfattning

Socialstyrelsen anser att gränsdragningen mellan en personlig assistents insatser i form av egenvård respektive sjukvård måste avgöras individuellt efter bedömning av patientens ansvarige läkare. Delegering eller anvisning av sjukvårdande uppgifter till en personlig assistent bör ske skriftligt av sjukvårdshuvudmannens befattningshavare.

Socialstyrelsen
ANN-MARIE BEGLER
Leif Jacobson
(Socialtjänstgruppen)

Övrigt: