Gällande författning:

Socialstyrelsens kungörelse
om upphävande av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1995:2) LSS och det egna valet;

Socialstyrelsen beslutar att Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1995:2) LSS och det egna valet skall upphöra att gälla.
Socialstyrelsen


KERSTIN WIGSELL Ellinor Englund
(Socialtjänstavdelningen)

Äldre författning:

Socialstyrelsens allmänna råd LSS och det egna valet. SOSFS 1995:2
Beslutade den 24 januari 1995, utkom från trycket den 16 februari 1995

LSS – en rättighetslag

Verksamheten enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) grundar sig på respekten för den enskildes självbestämmanderätt och integritet (6 §). Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ha inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Den enskilde individens egna önskningar och behov skall respekteras. Det betyder att stöd skall ges och utformas i samverkan med den berörde.

LSS är en rättighetslag vars syfte är att stärka den enskilde funktionshindrades ställning som samhällsmedborgare. Lagen innebär att den enskilde på ett bättre sätt skall kunna hävda sin rätt till stöd och service.

Enskilda personer som tillhör LSS personkrets har rätt till insatser enligt lagen, om deras behov inte tillgodoses på annat sätt (7 §). För att en insats skall kunna nekas en funktionshindrad skall dennes behov rent faktiskt tillgodoses på annat sätt. Enligt 6 § socialtjänstlagen (SoL) får däremot en ansökan avslås om behovet kan tillgodoses på annat sätt.

LSS - en kompletterande lagstiftning
Lagen innebär inte någon inskränkning i de rättigheter den enskilde kan ha enligt någon annan lag. Den är ett komplement till andra lagar. Personer som ingår i lagens personkrets har rätt till de särskilda insatser som anges i lagen. Man har även rätt att få insatser som kan vara aktuella enligt andra lagar.

I lagens förarbeten (prop. 1992193:159 s. 171) anges att en framställan om stöd eller service från en person som tillhör lagens personkrets i första hand bör prövas enligt LSS om det gäller en insats som regleras i lagen. Motivet för detta är att det i allmänhet får antas vara till fördel för den enskilde. Om den enskilde uttalar en önskan om hjälp enligt t.ex. SoL skall ärendet handläggas enligt SoL.

Socialstyrelsen anser att det inte bör få förekomma att enskilda anser sig tvingade att söka insats enligt LSS. Sådana insatser kan endast ges om man begär det (8 §). I vissa fall har den enskilde redan fått bistånd enligt SoL, t.ex. bostad med särskild service eller hemtjänst och är nöjd med denna lösning. I sådana situationer får inte den ansvariga nämnden handla så att den enskilde känner sig tvungen att i stället begära personlig assistans enligt LSS eller assistansersättning enligt lagen om assistansersättning (LASS).

Ett exempel
Den enskilde har möjlighet att kombinera olika insatser, t.ex. boendeservice med personlig assistans. Några kommuner har hänvisat personer, som bor i s. k. servicelägenheter, till att söka personlig assistans och assistansersättning. I vissa fall har den enskilde uppfattat detta som om boendeservicen skall upphöra och att den enda möjligheten att få sitt behov av stöd och service tillgodosett är att ansöka om personlig assistans. Ett sådant förfarande strider mot respekten för den enskilde individen.

Verksamhet enligt såväl SoL som LSS bygger på principen om den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Kommunens uppgift är att informera om möjligheten att ansöka om personlig assistans och statlig assistansersättning. Därefter kan den enskilde själv besluta om att ansöka om personlig assistans och assistansersättning eller behålla den boende- service som den enskilde har rätt till enligt SoL.

Omprövning av beslut
Att mot den enskildes vilja göra inskränkningar i pågående insatser bör inte ske annat än om det finns mycket starka skäl för detta. Avgörande är hänsynen till den enskildes trygghet. Den enskilde skall kunna planera sitt liv utifrån det bistånd enligt Sol, eller den insats enligt LSS som beviljats och kunna känna sig säker på att få stöd så länge det behövs.

Enligt Socialstyrelsens uppfattning bör omprövning endast kunna göras i följande fall.

Förhållandena kan ha förändrats så att en person inte längre har behov av stöd.
Det kan finnas förbehåll om omprövning i ett beslut.
Ett beslut har fattats med ledning av vilseledande uppgifter som den enskilde har lämnat.
Innan beslut fattas har den enskilde rätt att få det av och yttra sig över de omständigheter som läggs till grund för omprövningen.

Leder en omprövning av ett beslut till en försämring av tidigare beviljade insatser, skall beslutet motiveras och den enskilde upplysas om sin rätt att överklaga det.

Socialstyrelsen
RAGNAR GÖTESTAM
Roland Håkansson
(Äldre- och handikappenheten)

Övrigt: