Gällande författning:

Utfärdad: 1997-10-16

Ändring införd: t.o.m. SFS 2006:1115


1 § En kommun skall på de villkor som anges i denna lag lämna ersättning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt.

2 § Med länstrafikansvariga och trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.

3 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.

Kommunen får, efter överenskommelse med landstinget, om det hör till de länstrafikansvariga, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till trafikhuvudmannen i länet. Uppgifterna får överlåtas även om trafikhuvudmannen är ett aktiebolag.

Tillstånd till riksfärdtjänst


4 § Riksfärdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd till det.

Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen (tillståndsgivaren).(SFS 2006:1115, prop. 2005/06:160, bet. 2005/06:TU5, rskr. 2005/06:308).


5 § Tillstånd skall meddelas om

1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare,

2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet,

3. resan görs inom Sverige från en kommun till en annan kommun,

4. resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare, och

5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna.

Om sökanden är under 18 år skall prövningen göras i förhållande till barn i motsvarande ålder utan funktionshinder. (SFS 2006:1115, prop. 2005/06:160, bet. 2005/06:TU5, rskr. 2005/06:308).

6 § Om den som söker tillstånd till riksfärdtjänst behöver ledsagare under resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.

7 § Tillstånd till riksfärdtjänst får förenas med föreskrifter om färdsätt.

Avgift

8 § Vid resa med riksfärdtjänst skall tillståndshavaren betala en avgift (egenavgift) som motsvarar normala reskostnader med allmänna färdmedel. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om dessa avgifter.

Ersättning för en riksfärdtjänstresa lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan reskostnaden och egenavgiften. Ersättning för ledsagarens resa skall dock motsvara kostnaden för resan. Ersättningen betalas till den som utfört transporten eller till den som har betalat transporten. Beslut om ersättning meddelas av tillståndsgivaren.

Återkallelse av tillstånd m.m.

9 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita riksfärdtjänst om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Ett tillstånd får också återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser av de föreskrifter som gäller för riksfärdtjänsten.

Föreskrifter får ändras, om ändrade förhållanden föranleder det.

Handläggning av ärenden m.m.

10 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett aktiebolag handlägger ärenden enligt denna lag.

11 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter om enskildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter eller en trafikutövare, om uppgifterna behövs för att samordna resor.

12 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild verksamhet som bedrivs yrkesmässigt och som omfattas av denna lag får inte obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om någons personliga förhållanden.

Överklagande

13 § Tillståndsgivarens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillståndsgivare skall bolaget därvid vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

1997:735

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst skall upphöra att gälla. I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller den gamla lagen. Den nya lagen skall dock från och med den 1 januari 2000 tillämpas på tillstånd till riksfärdtjänst som har meddelats före ikraftträdandet. Lag (1999:339).

Äldre författning:

I k r a f t t r ä d a n d e- o c h ö v e r g å n g s b e s t ä m m e l s e r

L y d e l s e 1998-01-01--1999-06-30 (SFS 1997:735, prop. 1996/97:115, bet. 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen (1993:963) om kommunal riksfärdtjänst skall upphöra att gälla. Ifråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller den gamla lagen.


Lag (1993:963)om kommunal riksfärdtjänst;

Utfärdad: 1993-06-24

Författningen har
upphävts genom: SFS 1997:735
Upphävd: 1998-01-01


1 § En kommun skall på de villkor som anges i denna lag lämna
ersättning för reskostnader för personer som till följd av ett stort och
varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt.

2 § Riksfärdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått
tillstånd till det. Frågor om tillstånd prövas av kommunen eller,
efter överenskommelse mellan en kommun och ett landsting,
landstinget i det län där den sökande är folkbokförd
(tillståndsmyndigheten).

3 § Tillstånd skall meddelas under förutsättning att

1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala
reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte
kan göras utan ledsagare,

2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller
någon annan enskild angelägenhet,

3. resan görs inom Sverige och från en kommun till en annan
kommun eller, om samtliga kommuner i ett län överlåtit rätten att
meddela tillstånd till landstinget, resan görs till eller från ett
annat län,

4. resan görs med allmänna kommunikationer, taxi eller ett för
ändamålet särskilt anpassat fordon,

5. resan inte av någon annan anledning bekostas av staten, en
kommun eller ett landsting.

4 § Om den som söker tillstånd till riksfärdtjänst behöver
ledsagare
under resan, skall tillståndet gälla även ledsagaren.

5 § Tillstånd till riksfärdtjänst får förenas med villkor om
färdsätt.

6 § Vid resa med riksfärdtjänsten skall tillståndshavaren betala
en
avgift (egenavgift) som motsvarar normala reskostnader med
allmänna färdmedel. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om
dessa avgifter.

Ersättning för en riksfärdtjänstresa lämnas med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan reskostnaden och avgiften. Ersättning
för ledsagares resa skall dock motsvara reskostnaden för denne.
Ersättningen betalas ut till den som har utfört transporten eller till
den som har betalat transporten. Beslut om ersättning meddelas av
tillståndsmyndigheten.

7 § En tillståndsmyndighet får återkalla ett tillstånd att anlita
riksfärdtjänst om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns
eller om ändrade förhållanden medför att tillståndets villkor bör
ändras. Ett tillstånd får också återkallas om tillståndshavaren gjort
sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser av de
föreskrifter som gäller för riksfärdtjänsten.

8 § Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas
hos länsrätten.

Övergångsbestämmelser

1993:963

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1993 och tillämpas i
fråga om resor som görs fr. o. m. den 1 januari 1994.

2. Förordningen (1989:340) om riksfärdstjänst och med stöd därav
meddelade tillstånd upphör att gälla den 1 januari 1994.
Förordningen tillämpas dock fortfarande i fråga om resor för vilka
tillstånd har meddelats före den tidpunkten och som görs före
utgången av januari 1994.

4 §

L y d e l s e 1999-07-01--2006-09-31
(SFS 1999:339, prop. 1998/99:91, bet. 1998/99:TU13, rskr. 1998/99:214)

Riksfärdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd till det.

Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen (tillståndsgivaren).

Innan en trafikhuvudman prövar en ansökan skall den kommun där den sökande är folkbokförd höras.

5 §

L y d e l s e 1999-07-01--2006-09-31
(SFS 1999:339, prop. 1998/99:91, bet. 1998/99:TU13, rskr. 1998/99:214)
Tillstånd skall meddelas om

1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare,

2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet,

3. resan görs inom Sverige från en kommun till en annan kommun,

4. resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare, och

5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna.

Övrigt: