Gällande författning:

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
Ändring i SOSFS 1992:17 om skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad
Föreskrifterna ges med stöd av 2 § 1 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. jämfört med 32 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL).

Föreskrifterna är markerade genom inramning.

Texten under rubriken 3. Riktlinjer för användning av larm skall ha följande lydelse:

Vissa åldersdementa personer riskerar att utsätta sig för fara om de lämnar sin bostad på egen hand. Det finns emellertid inte något stöd i lag för tvångsåtgärder i de särskilda boendeformerna. Tekniska lösningar får inte innebära olagligt tvång och måste vara etiskt försvarbara. Larm är ett hjälpmedel och får inte användas för att minska personalbemanningen eller så att kvaliteten i vården äventyras på annat sätt. Personalen måste ha god kännedom om larmens beskaffenhet och tillförlitlighet. Rutiner för handhavandet och för kontroll av larmfunktionen bör finnas tillgängliga på varje arbetsplats.

Inlåsning får inte ske. Boendeenhetens ytterdörr kan vara låst, så som det är brukligt i de flesta människors hem. Låset måste vara av sådan beskaffenhet att de boende själva kan låsa upp. Att använda alltför komplicerade lås som förhindrar den äldre att öppna dörren och gå ut är att betrakta som inlås-ning. Däremot kan dörren ha ett lås som det tar en viss tid att öppna. Om låset är kombinerat med larm, uppnås en större säkerhet.

Generella larm
Generella passagelarm kan och bör i vissa fall användas. En larmanordning på ytterdörren som är kopplad till personalens personsökare gör det möjligt att snabbt kunna nå personen i fråga när denne öppnar dörren. Generella passagelarm kan på liknande sätt användas inomhus i mellandörrar. Även larm på dörrar inne i byggnaden aktiveras i regel först sedan den dagliga verksamheten har upphört.

Individuella larm
Med individuella larm avses här larm som anbringas på personer och aktiveras
av den enskilde själv,
eller vid passage av en viss gräns,
eller av polisen efter framställning av personal när en person försvunnit och inte återfunnits på förväntad plats.
En förutsättning för anbringande av individuella larm är att den enskilde samtyckt till att bära larmet.

Det är ofta svårt att få samtycke av personer som är åldersdementa. Om han/hon inte är rättskapabel och inte förstår vad det handlar om, får man i stället bedöma om den enskilde skulle ha accepterat larmet om han eller hon kunnat lämna medgivande (presumerat samtycke). För att ta reda på vilken uppfattning den enskilde skulle ha haft om han eller hon varit i stånd att lämna samtycke kan man inhämta uppgifter från närstående och/eller förvaltare/god man.

Larm med stöd av presumerat samtycke bör endast anbringas om säkerheten för den enskilde patienten annars sätts i fara. Detta får anses föreligga om det finns en risk för att denne går ut på egen hand och därvid utsätter sig för fara till liv eller hälsa. Som framgår av 6 § första stycket 1 förordningen (1994:1290) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården har den sjuksköterska som avses i 24 § första stycket HSL ansvar för att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och behandling av god kvalitet inom kommunens verksamhetsområde.

BÖRJAN AV INRAMNING av FÖRESKRIFT.
Beslut om att anbringa ett individuellt larm skall fattas av en legitimerad sjuksköterska efter samråd med föreståndaren eller annan person i ledande ställning vid boendeenheten. Om beslut fattas av annan än den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, skall han/hon underrättas om beslutet. Verksamhetschefen skall också underrättas om beslutet./Fotnot: Angående verksamhetschef se 29 § HSL samt SOSFS 1997:8./
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skall hållas underrättad om hur ofta larm utlöses för varje patient, så att regelbundna uppföljningar kan göras.
SLUT PÅ INRAMNING av FÖRESKRIFT.


Om ett individuellt larm utlöses gäller vad som tidigare sagts om frihetsinskränkningar och nödrätt för personalens handlande.

Om den enskilde i ett senare skede återkallar sitt samtycke, eller bedömning görs att det inte längre föreligger något presumerat samtycke, får larmet inte längre användas.

_____________________________________

Denna författning träder i kraft två veckor efter det att den kommit ut från trycket.

Styrelsen för Socialstyrelsen

(Tillsynsgruppen; Föredragande Guje Söderström)



--------------------------------------------------------------------------------
I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras verkets föreskrifter och allmänna råd.
Föreskrifter är bindande regler.

Äldre författning:

Övrigt: