OFUS JUST DET

Sökresultat

[Utskriftsversion] [sök igen]

Kammarrätten i Stockholm, 1998-XX-XX

Nyckelord:
epilepsi
familjehem
LASS
särskilda skäl för assistansersättning under tid i kommunal verksamhet

Underinstans mm:
Kammarrättens i Stockholm dom 1998-XX-XX i mål nr XXX-XX ang assistansersättning till NN, född 1982. (Överklagat avgörande Länsrättens i Uppsala län dom 1995-XX-XX i mål nr XXX-XX)

Sammanfattning:
NN, som var familjehemsplacerad, ansökte om assistansersättning. Försäkringskassan och länsrätten avslog. Kammarrätten biföll.

Referat av rättsfall:
Riksförsäkringsverket anförde följande hos kammarrätten: Såvitt framgår av handlingarna i målet har modern i familjehemmet varit NN:s personlige assistent. För denna vårdersättning utgår ersättning från kommunen. Med hänsyn till att samma vårdinsats inte ska ersättas två gånger samt till att NN i stor utsträckning vistas i skola och på fritids- och korttidshem kan han inte anses ha behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.

Från NN:s sida anfördes. Försäkringskassan har inte gjort någon bedömning och sammanställning av NN:s grundläggande behov. Familjehemmets insatser var att likställa med föräldraansvaret. Inte någon av familjehemsföräldrarna har varit personlig assistent.

Följande uppgavs om NN:s personliga förhållanden.

Av länsrätten: NN har en svår CP-skada samt epilepsi. NN behöver hjälp med allt, kan inte göra någonting själv, har inga medvetna rörelsen och kan inte kommunicera. NN behöver dagligen ha hjälp med bl. a. personlig hygien, medicinering, påklädning och matning. NN är familjehemsplacerad och har varit i det nuvarande hemmet i fem år. Ersättningen har bestämts till högre belopp än normalt på grund av NN:s handikapp.

Av kammarrätten: Av utredningen, förutom vad som framkommer av länsrättens dom, framgår bl. a. följande. NN saknar helt tal. NN har ljud som familjen till en del kan tolka och därmed förstå vad det är han vill. NN måste äta ofta eftersom han på grund av sina spänningar förbrukar mycket energi. NN äter tre riktiga mål plus tre mellanmåI per dag. Maten måste mixas. Mellan målen brukar NN få näringslösning. NN kan inte lämnas ensam på grund av sin svåra CP-skada och NN behöver extra tillsyn på grund av epilepsin. På nätterna vaknar NN och vill bli vänd eller byta blöja. NN får ibland febertoppar, vilka kan komma snabbt. Modern i familjehemmet kan se på NN när NN får febertopparna och ger NN då Alvedon. Vid tiden för försäkringskassans beslut uppbar familjehemmet 8 712 kr per månad i fosterbarnsersättning. Hade NN varit frisk hade ersättningen uppgått till 7 000 kr per månad.

Länsrätten, vilken som sagt avslog ansökan, gjorde följande bedömning.

I målet synes ostridigt att NN tillhör personkretsen enligt LSS, och att NN har sådant behov av personlig hjälp att NN i och för sig kan ha rätt till biträde av personlig assistent enligt LSS samt att NN därmed även kan ha rätt att få assistansersättning, om hjälpbehovet uppgår till tillräckligt antal timmar.

Länsrätten anför vidare i sin bedömning: När det gäller frågan om betydelsen av att NN är familjehemsplacerad framgår av såväl lagstiftningens förarbeten (prop. 1992/93:159 bilaga 1 sid. 80) som Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RFV:s allmänna råd 1993:11 s. 22) att assistansersättning kan utges till barn och ungdomar som bor i familjehem på samma sätt som för svårt funktionshindrade barn och ungdomar som bor i sina (vanliga) hem och det gäller oavsett om placeringen skett med stöd av LSS eller SoL. Familjehemsplacering utgör dock en särskild stödform för de som tillhör personkretsen enligt LSS (se 9 § första stycket 8 LSS). I förarbetena och de allmänna råden framhålls att personlig assistans för barn och ungdomar utgör ett alternativ till att bo utanför föräldrahemmet (angivna prop. Sid. 175 samt de allmänna råden sid. 17).

I förevarande fall, fortsätter länsrätten, är NN sedan flera år placerad i familjehem. Det framgår av handlingarna i målet att NN för närvarande får sitt behov av personlig hjälp i den dagliga livsföringen tillgodosett i familjehemmet. NN är därmed enligt 9 § första stycket 2 LSS jämförd med 7 § första stycket samma lag inte berättigad till personlig assistans. Till följd därav har NN inte heller rätt att få assistansersättning enligt 3 § LASS.

Kammarrätten redogör i sin dom för i målet tillämpliga lagrum. Kammarrätten säger att NN har rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning förutsatt att NN har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. Kammarrätten redogör också för vad som i förarbetena till 4 § LASS sas om särskilda skäl för assistansersättning under tid i kommunal verksamhet.

Vidare gör kammarrätten följande bedömning ifråga om vad som gäller om assistansersättning till någon som bor i familjehem: Assistansersättning kan utges till barn och ungdomar som bor i familjehem på samma sätt som för svårt funktionshindrade barn och ungdomar som bor i sina föräldrahem. Riksförsäkringsverket rekommenderar dock (Riksförsäkringsverkets allmänna 1998:6 s. 3l) att en familjehemsförälder som också är personlig assistent för en person med funktionshinder inte dubbelkompenseras för samma vårdinsats. Bedömningen av rätten till assistansersättning bör i likhet med vad som gäller för familjer som uppbär vårdbidrag inte påverkas av att ersättning ges till familjehem. Om barnet beviljas personlig assistans kan detta däremot påverka det extra arvode som utges på grund av att barnet i ett familjehem inte är friskt (jfr prop 1992/93:159 sid 66).

Kammarrätten gör slutligen följande bedömning av förhållandena i målet: Utredningen visar entydigt att NN på grund av sitt funktionshinder har ett mycket stort behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen. NN behöver hjälp med allt och kan inte lämnas ensam på grund av sin svåra CP-skada. NN behöver vidare extra tillsyn på grund av sin epilepsi.

Av utredningen i målet, fortsätter kammarrätten, framgår inte att någon av hans familjehemsföräldrar har varit anställd som NN:s personliga assistent. Vidare är behovet av hjälp och tillsyn av nu aktuellt slag av begränsad omfattning för ett friskt barn i NN:s ålder. Med hänsyn till detta finner kammarrätten att det inte är möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från någon nämnvärd del av den tid som krävs för att tillgodose det behov av extra tillsyn och omvårdnad som NN har till följd av sitt funktionshinder. Kammarrätten finner vidare att omständigheterna är sådana att särskilda skäl föreligger för att lämna assistansersättning även för tid då NN deltar i barnomsorg och skola. Kammarrätten finner sammantaget att NN:s behov av hjälp för sina s. k. grundläggande behov måste anses uppgå till mer än 20 timmar i veckan. Med hänsyn till detta är NN berättigad till ersättning enligt LASS och NN:s överklagande skall därför bifallas.

Kommentar:
Det betydelsefulla med denna dom är att kammarrätten slår fast att de formella förutsättningarna för rätten till personlig assistans inte ändras därför att ett barn placeras i familjehem.

Länsrätten synes ha i denna fråga jämställt en familjehemsplacering med beviljande av insatsen gruppbostad. Skillnaden mellan denna bedömning och kammarrättens kan ha betydelse även vid en diskussion om vilken kommun som skall svara för en insats då placeringen inte skett inom hemkommunen.

I målet diskuteras även "dubbelkompensation" till familjehemsföräldrarna. I denna fråga måste rimligen följande gälla. Då försäkringskassan eller kommunen bedömer storleken av behovet av personlig assistans saknar det betydelse vem man räknar med kommer att anställas som personlig assistent. Om assistansersättning beviljats skall räkning på utförd assistans ges in till försäkringskassan. Om en assistent då fått ersättning från annat håll för samma timmar som angetts på räkningen för personlig assistans skall kassan givetvis underkänna räkningen. Det kan därför finnas anledning för en försäkringskassa att utreda om dubbelkompensation förekommer då räkningen på personlig assistans åt en familjehemsplacerad person skall granskas. En sådan granskning är för övrigt inte speciell då det gäller familjehemsplaceringar. Även i andra fall, t ex då en elevassistent även är personlig assistent, kan det hända att en räkning avseende tid för personlig assistans kan råka uppta även timmar då ersättning utgått från en annan huvudman.

Kammarrätten ansåg att det förelåg särskilda skäl för assistansersättning i skola och barnomsorg.

Vilka dessa särskilda skäl varit anges inte. Kammarrätten sammanfattar att sökanden, som var 12 år då försäkringskassan fattade sitt avslagsbeslut, "har ett mycket stort behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen", "behöver hjälp med allt och kan inte lämnas ensam" och "behöver extra hjälp på grund av sin epilepsi". Såsom sökanden påpekar i sitt överklagande gjorde försäkringskassan inte någon "bedömning och sammanställning av sökandens grundläggande behov. Kassan avslog ansökan med hänsyn till att assistansersättning endast kan utgå för assistans utöver den vård som fosterföräldrarna utför. Någon utredning om förutsättningar för personlig assistans i skola eller barnomsorg fanns därför inte i målet. Kammarrätten synes därför ha ansett att de uppgifter sökanden utan bestridande lämnat fick godtas.