Vi önskar våra prenumeranter välkomna till årets första nummer av OFUS JUST DET.

Av numrets referat vill vi särskilt framhålla två fall som gäller gränsdragningen mellan sjukvårdande insatser och personlig assistans. Båda fallen gällde skötsel av person som hade svårigheter att andas och därför behövde respirator. I båda domarna bedömdes av kammarrätten (på olika avdelningar) att det var fråga om egenvård. Kammarrätten framförde att det var den behandlande läkarens ansvar att bedöma om insatsen skulle bedömas som egenvård eller sjukvård. Med andra ord, en socialnämnd, försäkringskassa eller domstol skall inte då det gäller insatser enligt LSS eller LASS överpröva läkarens bedömning i denna fråga, lika lite som den ska överpröva läkarens bedömning om respiratorvård är motiverad. I den ena av dessa domar anförde kammarrätten att det, för att en insats skall anses som sjukvård, ska det finnas ett skriftligt beslut av läkaren om delegering i enlighet med de krav som Socialstyrelsen ställer på dokumentation av delegerade medicinska arbetsuppgifter.

Det kan efter dessa avgöranden sägas att utgången överensstämmer med fast praxis i denna fråga.

Några referat från avgöranden av Regeringsrätten faller inom Försäkringskassans område.

I ett fall, publicerat i Regeringsrättens årsbok som RÅ 2007 ref. 31, ansåg Regeringsrätten att en sjukgymnast var berättigad till rehabiliteringsersättning för att delta i en kurs i Schweiz. Kurstiden var 31 veckor, men dessa fördelade sig över en tid som vida översteg ett år. Regeringsrätten ansåg att kravet på att tiden för ersättningen inte får överstiga ett år var uppfyllt. Givetvis skall ersättning endast utgå under de veckor då utbildningen pågår.

Om en socialnämnd beviljat en person ekonomiskt bistånd enligt SoL och Försäkringskassan senare för samma tid (således retroaktivt) beviljar denne även ersättning enligt lagen om allmän försäkring för samma tid (således retroaktivt) har socialnämnden under vissa förutsättningar rätt att uppbära retroaktivt beviljad ersättning från Försäkringskassan. I två fall som gällde retroaktiv sjukersättning respektive retroaktiv aktiveringsersättning avslog Försäkringskassan anhållan från respektive kommun att få uppbära retroaktiv ersättning. Kommunen överklagade till länsrätten, som gav kommunen rätt. Försäkringskassan överklagade. Såväl kammarrätten som länsrätten ansåg att Försäkringskassan inte hade talerätt och därför inte kunde få frågan prövad i överinstanserna. Regeringsrätten synes ha bedömt att frågan vem som skall uppbära ersättningen var en fråga endast mellan den enskilde och kommunen. Det lär knappast finnas någon återbetalningsskyldighet för den enskilde som för den förflutna tiden kan ha uppburit ”dubbel” ersättning.

I ett mål som gällde handikappersättning begärde den enskilde att kostnaden till kommunen för hjälp i hemmet skulle anses som en merkostnad. Hjälpen utfördes av hans hustru som fick lön som anhörigvårdare. Endast halva kostnaden godtogs som merkostnad på grund av funktionshindret. I målet framhölls bl. a. makars ansvar för det gemensamma hushållet .

En kvinna med whiplashskada hade vissa svårigheter att klara vardagsrutiner som hygien, toalettbestyr, påklädning, mathållning och förflyttning, men kammarrätten ansåg i en refererad dom att dessa svårigheter inte var av sådan omfattning att de kan anses betydande.

En person med MS bedömdes av Försäkringskassan inte ha ett varaktigt funktionshinder eftersom personen bedömdes av Försäkringskassan inte ha ett hjälpbehov som översteg ett år eftersom socialnämnden förväntades ge insatser. Kassan ansåg därför att det inte fanns förutsättningar för att bevilja handikappersättning. Kammarrätten slog fast att detta saknade betydelse vid denna bedömning. En annan sak är att beslutade insatser kan påverka storleken av handikappersättningen.

Kammarrätten beviljade ett kvarts vårdbidrag för en 14-åring med diagnosen ADHD. Kammarrätten framhöll bl. a. att han behövde extra hjälp med skolarbete och läxläsning och att hans mor hade en omfattande kontakt med skolan och hans lärare. Utgången är ett exempel på hur betydelsefullt det är föräldrarna framhåller och styrker det merarbete som barnets funktionshinder förorsakar.