Våra prenumeranter hälsas välkomna till ett nytt nummer av OFUS JUST DET.

Liksom i förra numret refererar vi en dom som gäller rådgivning och annat personligt stöd. Kammarrätten anförde bl.a. Den sökta insatsen avser besök i hemmet av specialpedagog. Syftet med dessa möten skulle vara att göra NN medveten om sitt funktionshinder samt att hjälpa honom att fungera i vardagliga situationer. Det är kammarrättens bedömning att denna insats inte i första hand kan anses vara av sådan rådgivande och allmänt stödjande art som avses i 9 § punkten 1 LSS utan snarare utgör en sådan insats i syfte att förbättra NN:s funktionsförmåga som är att betrakta som habilitering. Insatsen faller därmed inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde och kan således inte beviljas med stöd av LSS.

Bland referat av flera domar som gällt rätt till assistansersättning vill vi särskilt framhålla ett fall som gällde gränsdragningen mellan ”vanliga” motivations- och aktiveringsinsatser och insatser som kräver ”ingående kunskaper” om den funktionshindrade. Fallet gällde en person med diagnosen autism. Kammarrätten fann i likhet med länsrätten att de insatser som krävdes för att förmå personen att utföra de grundläggande behoven förutsatte ingående kunskaper om denne och därför utgjorde grundläggande behov. Kammarrätten höll muntlig förhandling där assistenten hördes som vittne.

Omfattningen av grundläggande behov har bedömts i flera av de refererade domarna, i några fall har Försäkringskassans eller socialnämndens bedömningar godtagits, i andra har kammarrätten ansett att ytterligare insatser varit att anse som grundläggande behov.

En person, som yrkade ytterligare assistanstimmar därför att färdtjänsten på grund av samkörningen tog så lång tid att det var svårt att hinna med besöken på toaletten, fick avslag på sin ansökan. Kammarrätten ansåg att problemet skulle kunna lösas genom en annan schemaläggning av assistenternas arbetstider.

En person som var lätt utvecklingsstörd och psykiskt funktionshindrad och som bodde i en egen lägenhet var tidigare beviljad personlig assistans. Socialnämnden, som ansåg att de insatser som personen behövde var motivering och aktivering, drog in denna insats och erbjöd istället stöd i personens boende. Varken länsrätten eller kammarrätten ändrade socialnämndens beslut.

Kammarrätten ansåg att fjortonåring med diagnosen autismspektrumstörning tillhörde LSS personkrets och beviljade korttidsvistelse enligt LSS.

En synskadad person bedömdes tillhöra LSS personkrets och beviljades därför ledsagarservice enligt LSS.