Vårt augustinummer innehåller referat av flera avgöranden från Regeringsrätten, men också LSS-kommitténs slutbetänkande i korthet.
Som prenumerant kan Du se en längre sammanfattning under "Publicerat".


SOU 2008:77
Slutbetänkande av LSS-kommittén
Stockholm 2008


Ny lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.

Kort om de viktigaste förslagen
• LSS-lagen ska finnas kvar och ge rättigheter till personer som behöver mycket stöd länge.

• Det ska bara vara en lag med både stöd enligt LSS och stöd till personlig assistans.

• Det ska stå tydligt i LSS på ett ställe vilka rättigheter lagen ger
och vad som menas med ett bra stöd.
Nu står det på flera ställen.

• Det ska vara tydliga regler i lagen om hur de som har ansvar ska ge stöd och service så att det blir lika för alla.

• Regeringen ska undersöka hur människor med funktionsnedsättningar
kan leva som andra med hjälp av både LSS och Socialtjänstlagen.

• LSS ska gälla samma personer som tidigare.

• Ingen som har fyllt 65 år ska kunna få stöd enligt LSS om han eller hon inte haft det innan.
De som har stöd när de fyller 65 år har rätt att ha kvar det stödet. Men de som har rätt till daglig verksamhet har det tills de fyller 67 år.

• Barn ska ha rätt att tala om vilket stöd de vill ha.

• En regel i LSS ska ge rätt att tala med barn utan att fråga dem som har vård om barnet, men bara om Socialtjänstlagen får en sådan regel också.

• Alla personliga assistenter för barn och unga ska kontrolleras i olika register.
Det gäller inte om en förälder också är assistent åt barnet. De som söker jobb för att ge LSS-stöd ska också kontrolleras i register.
Företag som inte kontrollerar sin personal kan förlora sitt tillstånd.

• Staten ska ha ansvar för och betala personlig assistans.
Försäkringskassan ska sköta pengarna.

• Det ska bara gå att få personlig assistent mer än 20 timmar i veckan.

• Den som bara behöver vård med till exempel att äta och klä på sig ska inte ha personlig assistans. Det gäller inte barn och unga.

• Det ska alltid finnas ett avtal mellan den som har assistans och den som ordnar den.

• Det ska vara större krav på dem som ordnar assistans.

• Företag ska bara få tillstånd om de kan ge bra stöd.

• Staten ska kontrollera personlig assistans på samma sätt som den kontrollerar kommunernas stöd enligt LSS och Socialtjänstlagen.

• Socialstyrelsen ska undersöka hur LSS-stöd kan bli bättre.

• Den egna kommunen ska ha kvar ansvaret för LSS-stöd till en person som bor i en bostad med service i en annan kommun.

• Bostad för vuxna ska vara gruppbostad, bostad med särskild service för vuxna och särskilt anpassad bostad.

• De som bor i en gruppbostad eller bostad med särskild service ska inte ha personlig assistent.

• Regeringen ska undersöka hur personer i gruppbostäder ska slippa betala för rummet alla har tillsammans och inte behöva betala högre hyra än andra för samma bostad.

• Ett nytt stöd ska ge rätt till stöd i den egna bostad som inte är en gruppbostad. Det ska vara ungefär som hemtjänst. Om det stödet finns behövs inte ledsagarservice och ska inte finnas med i den nya lagen.

• Personer med psykiska funktionsnedsättningar ska ha rätt till daglig verksamhet.

• Socialstyrelsen ska undersöka om andra som har rätt till LSS också behöver daglig verksamhet.

• Socialstyrelsen ska arbeta för att det ska finnas fler kontaktpersoner i framtiden.

• Råd och stöd ska istället kallas särskilt expertstöd. Det stödet kan vara att personer med kunskap om något särskilt ger stöd, till exempel sjukgymnaster, logopeder eller psykologer.

• En person som har rätt till LSS ska kunna få en individuell plan.

• Den nya lagen kan börja att gälla tidigast år 2010.


Vårt augustinummer innehåller detta:

Fördelning av vårdbidraget mellan föräldrarna där dessa är skilda och barnet bor växelvis till lika delar hos dem bedöms i ett av dessa avgöranden.

I ett av avgörandena, som gällde handikappersättning, diskuterar underinstanserna om ett preparat skall hänföras till ”kost” eller till ”medicin”. Regeringsrätten gör inte en sådan begreppssjuridisk tolkning av bestämmelserna utan konstaterar att kostnaden för preparatet i fråga är föranledd av funktionsnedsättningen och att den därför ska beaktas som en merutgift vid bedömningen av rätten till handikappersättning.

I två avgöranden, som rörde sjukersättning respektive sjukpenning bedömdes hur de sökandes bristande arbetsförmåga påverkar rätten till insatsen.

Två av referaten av regeringsavgöranden ligger litet utanför våra vanliga områden men vi tror ändå att de är av intresse för många av våra prenumeranter.

Det ena referatet gäller godkännande av friskola. Regeringsrätten ansåg att det inte var något hinder för att godkänna att ett av en kommun helägt aktiebolag drev friskola.

I det andra referatet att hänföra till området ”Övrigt” ansåg Regeringsrätten att sekretessreglerna inte hindrade att ett kreditupplysningsföretag skulle få uppgifter från en överförmyndarnämnd om vilka personer som hade förvaltare utsedd för sig.

Ett fall från kammarrätt gällde om eller i vad mån hänsyn kunde tas till merkostnader för arbetsresor med egen bil vid bedömning av rätt till handikappersättning. Försäkringskassan ansåg att kostnaden inte kunde beaktas eftersom den var avdragsgill vid taxeringen. Länsrätten ansåg att den faktiska slutliga kostnaden skulle beaktas, hänsyn skulle med andra ord tas till skatteminskningen. Kammarrätten ansåg att hela kostnaden, oberoende av skatteavdrag, skulle beaktas.