Våra prenumeranter och andra läsare hälsas välkomna till detta nummer av OFUS JUST DET

Vi inleder med referat av två domar från Regeringsrätten.

I det första av dessa var knäckfrågan om hjälp med fönsterputsning och med gardinuppsättning ingick i SoL-insatsen hemtjänst. Regeringsrätten besvarar frågan jakande. Domen innehåller en ingående redogörelse för uttalanden i de vid olika tillfällen tillkomna förarbetena till bestämmelserna i SoL.

Den andra regeringsrättsdomen gäller tolkningen av bestämmelsen om rätt till ”annan särskild anpassad bostad” enligt LSS. Sökanden bodde i en egen lägenhet som han hyrde av sin kommuns fastighetsbolag. Lägenheten behövde anpassas med hänsyn till hans funktionshinder. Kommunen hade inte kunnat anvisa honom någon annan bostad som var anpassad till hans funktionshinder. Sökanden, som ansåg att bostaden inte var lämplig för honom, begärde med stöd av LSS att kommunen skulle anpassa den. Socialnämnden avslog med motiveringen att anpassning av lägenheten inte var en rättighet enligt LSS. Länsrätten och kammarrätten biföll hans begäran. Regeringsrätten ansåg att LSS inte gav sökanden rätt till anpassningen, men erinrade om att det, oavsett att den specifika insats som denne ansökt om inte ryms inom begreppet annan särskilt anpassad bostad i 9 § 9 LSS, åvilade socialnämnden att erbjuda andra lösningar som kunde tillgodose hans behov.

I några av de refererade kammarrättsdomarna har tillhörigheten till personkretsen i LSS bedömts. Bland dessa vill vi särskilt nämna följande fall.

En kvinna med diagnosen hebefren schizofreni bedömdes tillhöra personkretsen. Kammarrätten hänvisade till beskrivningen i olika läkarintyg av hennes behov.

Ett par avgöranden tar upp boendes i gruppbostad rättigheter till insatser.

En vuxen person som bodde i gruppbostad fick avslag på ledsagning för att delta i ett skidläger. Kammarrätten vägde in att han deltog i daglig verksamhet, hade biträde av kontaktperson samt hade återkommande aktiviteter tillsammans med medboende och personal.

En person med diagnosen autism vistades växelvis i gruppbostaden och i sitt föräldrahem enligt ett fast schema. Han fick avslag på ansökan om personlig assistans under den tid han bodde i föräldrahemmet. Kammarrätten hänvisade till regeln att den som är beviljad gruppbostad inte har rätt att få personlig assistans.

I ett annat avgörande slog kammarrätten fast att den som beviljats personlig assistans inte har rätt till att därjämte få insatsen ledsagarservice.

Avslag blev det också för en kvinna med rörelsehinder och synskada som var beviljad ledsagarservice med 10 timmar i veckan men önskade ytterligare ledsagarservice. Hon anförde att de beviljade timmarna endast räckte till hennes träning (ridning och simning) och inte till några fritidsaktiviteter.

En 11-åring vars språk bestod av ”babbeljoller” nekades assistansersättning för tid för kommunicering och språkträning. Kammarrätten hänvisade till att kommunikation i hemmet ingick i föräldraansvaret och att språkträning inte var ett grundläggande behov.

I ett ärende som gällde assistansersättning bedömde Försäkringskassan att den sökande behövde hjälp med att kommunicera under tre timmar i veckan. Kammarrätten bedömde att personen skulle ha assistansersättning beräknad efter sju timmars hjälp i veckan med att kommunicera.

En dom som vi på redaktionen tror ofta kommer att åberopas gäller rätten till elevhemsboende.

En flicka var antagen i en särskola (Solberga läkepedagogiska institut i Järna) som låg i en annan kommun än hennes hemkommun. Hon behövde bo i elevhem i anknytning till skolan. Socialnämnden, som bedömde att eleven var tillförsäkrad goda levnadsvillkor genom de insatser som hon var beviljad i hemkommunen, avslog ansökan. Såväl länsrätten som kammarrätten beviljade ansökan. Enligt kammarrättens tolkning av reglerna skulle hänsyn inte tas till om hemkommunen kunde erbjuda insatser som gav henne goda levnadsvillkor och inte heller skulle föräldraansvaret aktualiserat i denna situation. Det enda betydelsefulla för bedömningen var hur eleven kunde klara sitt boende på skolorten.

I ett annat fall (laglighetsprövning) hade en kommun avslagit begäran om ersättning för kostnader för resa mellan bostad och skola. Skolan låg i en annan kommun än hemkommunen. Kammarrätten fann att med bostad i 2 § lagen om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor inte kan avses annan boplats än den där eleven har sitt faktiska boende under studietiden. Kommunens avslagsbeslut undanröjdes därför.

I två fall där omständigheterna var ganska lika uppkom frågan om domstolen skulle göra en ”eftersyn”, d.v.s. ta hänsyn till omständigheter som inträffat efter det att ansökan om insatsen gjordes.

Det gällde i båda fallen en person med epilepsi som blivit sämre och därför ansökte om ytterligare assistansersättning utöver den som han tidigare var beviljad. I det ena fallet hade personen fått en skallskada efter ett olyckfall och i det andra hade en påtaglig försämring inträtt som eventuellt kunde lindras med en operation. Ingen av de två hade blivit bättre då deras överklagande skulle avgöras i länsrätten och i kammarrätten.

Försäkringskassan avslog i båda fallen ytterligare assistansersättning med motivering att det var osäkert om försämringen var varaktig.

I det ena fallet bedömde länsrätten att försämringen var varaktig med hänsyn till den tid som gått då frågan prövades i domstolen. Kammarrätten, som utgick från vad som var utrett då ansökan lämnades till Försäkringskassan, fastställde dock Försäkringskassans avslagsbeslut. I det andra fallet ändrade länsrätten inte Försäkringskassans avslagsbeslut, men kammarrätten ansåg, med hänvisning bl.a. till tiden som gått, att varaktigheten var styrkt.

Det var olika ledamöter i samma kammarrätt som dömde i målen.

Redaktionen hänvisar till läsarna att själva fundera på om de olika bedömningarna beror på olikheter i omständigheterna i målen eller på ledamöternas olika uppfattning om hur eftersyn skall tillämpas.

Föräldraansvarets omfattning för små barn med funktionshinder är en fråga som ofta blir aktuell. I detta nummer refererar vi två kammarrättsdomar som avkunnades samtidigt och som gäller en flicka med bl.a. autism. Hon ansökte om assistansersättning.

Då flickan vid ansökningstillfället var fyra och ett halvt år ansågs hennes behov av bl.a. tillsyn falla under föräldraansvaret. Då hon vid sex års ålder ansökte på nytt ansågs hon av kammarrätten vara berättigad till assistansersättning.