Vi kan nämna två fall där fråga varit om ungdomars rätt till korttidsvistelse. Det kan vara anledning att ta hänsyn till bedömningarna i dessa domar vid liknande ärenden.

Det ena av dessa gällde en femtonåring som ansökte om vistelse i korttidshem tre veckoslut i månaden. Socialnämnden beviljade korttidsvistelse två veckoslut samt ett dygn under vardag. Kammarrätten ansåg dock att femtonåringen hade rätt till korttidsvistelse under tre veckoslut i enlighet med ansökan.

Den andra domen gällde en sjuttonåring som ansökte om korttidsvistelse i form av två veckors lägervistelse. Kammarrätten, som fann att hans behov inte var tillgodosett genom vare sig tidigare lägervistelser eller beviljad ledsagarservice, bedömde att hans ansökan skulle bifallas.

Ett av referaten gäller en person som var rörelsehindrad p.g.a. en muskelsjukdom. Han behövde hjälp med att duscha och med en del av sin övriga personliga hygien samt med att klä av och på sig. Socialnämnden avslog ansökan om personlig assistans med motiveringen att P N:s behov av hjälp inte var tillräckligt omfattande för att han skulle vara berättigad till personlig assistans. Varken länsrätten eller kammarrätten ändrade nämndens beslut.

Ett avgörande som troligen kommer att åberopas i framtiden rörde en åttaåring med diagnosen autism som fick avslag på sin ansökan om personlig assistans. Socialnämnden ansåg att han inte hade ett så omfattande behov och att han med stöd och med motiveringsinsatser i stor utsträckning klarade att sköta sina personliga behov självständigt. Länsrätten, som bl.a. hänvisade till föräldraansvaret, ändrade inte. Kammarrätten, som förklarade att han var berättigad till personlig assistans bedömde dels att han behövde en aktiv tillsyn som förutsatte ingående kunskaper om honom, dels att hjälpbehovet vida översteg det normala föräldraansvaret.

En dom som vi också tror kommer att åberopas i framtiden gällde en person som behövde aktiva insatser under natten och beviljades assistansersättning för den tid som dessa beräknades ta. För övrig tid under natten medgavs assistansersättning beräknad för beredskap. Den enskilde yrkade att tiden skulle beräknas för jour.

Ett av de refererade fallen gällde en funktionshindrad gymnasieelev som studerade musik ansökte om ledsagarservice för att gå på konserter. Socialnämnden beviljade ledsagarservice för att gå på fyra konserter per år. Länsrätten ansåg att hon skulle beviljas ledsagarservice för fler konsertbesök. Kammarrätten bedömde dock att hon uppnådde goda levnadsvillkor med de av socialnämnden medgivna fyra konsertbesöken.

Ett fall är ett exempel på att Försäkringskassan med hänsyn till domstolspraxis ändrat sin tillämpning. Det gällde en person som, beräknat på ett genomsnitt under flera månader, behövde hjälp med sina grundläggande behov under mer än 20 timmar i veckan. Vissa veckor, då han vistades i korttidshem understeg dock detta hjälpbehov 20 timmar.

Försäkringskassan vägrade assistansersättning under de veckor då assistansbehovet understeg 20 timmar. Länsrätten ändrade inte.
Kammarrätten, där Försäkringskassan yrkade bifall till den enskildes överklagan, förklarade att denne var berättigad till assistansersättning under årets samtliga veckor.

En person som var blind var därför, utan att behöva styrka merkostnader, berättigad till handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet. Han åberopade i sin ansökan om handikappersättning merkostnader bl.a. för SoL-insatser och ledarhund. Han yrkade att dessa kostnader skulle beräknas ovanpå garantidelen 36 procent och att handikappersättning skulle beviljas med 53 procent av prisbasbeloppet. Försäkringskassan liksom länsrätten och kammarrätten bedömde att samtliga merkostnader skulle styrkas för att handikappersättning skulle kunna medges med mer än 36 procent.

I ett fall beviljade kammarrätten personlig assistans under korttidsvistelse. I detta fall var det inte fråga om assistansersättning, med redaktionen finner ändå anledning att påpeka att kommuner förorsakas onödiga kostnader genom att inte organisera vistelse i korttidshem med personlig assistans i de fall där den enskilde är beviljad assistansersättning.

Slutligen vill vi citera en redaktionell kommentar till ett av referaten

”Redaktionen finner det anmärkningsvärt att länsrätten hänvisar till uttalande i propositionen som hänför sig till lagtext som inte antogs av riksdagen och därför inte utfärdades. Lika anmärkningsvärt är det att kammarrätten betecknar detta som ” relevanta förarbetsuttalanden” och att kammarrätten hänvisar till uttrycket ”praktisk hjälp” i den inte gällande propositionstexten.”