Välkomna till årets nionde nummer av OFUS JUST DET.

Vi har även refererat några äldre avgöranden som inte blivit publicerade tidigare.

Det är nu femton år sedan handikappreformen med LSS och LASS infördes. Ändå dyker det fortfarande upp frågor hur reglerna ska tolkas. Till en del verkar detta bero på en strängare tolkning av reglerna från kommuners och Försäkringskassans sida.

Mer än 20 timmars behov i veckan för hjälp med grundläggande behov krävs för rätt till assistansersättning. Kammarrätten i Göteborg har prövat tre fall där frågeställningen var följande. Ett barn behövde hjälp med grundläggande behov i sitt hem helt klart mer än tjugo timmar i veckan. Assistansersättning utgår i sådana fall även för hjälp med andra behov än de grundläggande. Vissa veckoslut vistades barnet på korttidshem. Under dessa veckor understeg behovet av hjälp i hemmet tjugo timmar. Försäkringskassan beviljade därför inte någon assistansersättning överhuvudtaget för hjälp under dessa veckor.

I ett av de nu refererade fallen anförde kammarrätten. Den rimligaste tolkningen är att beräkningen av behovet avser en längre period och att beslutet om assistansersättning grundas på det genomsnittliga hjälpbehovet per vecka under perioden.

I ett annat fall, där förhållandena inte var lika med det nyssnämnda., fastställde kammarrätten Försäkringskassans beslut.

Det tredje fallet har refererats tidigare. Det gällde hur de 20 timmarna skulle beräknas för en elevhemsboende som behövde hjälp mer än 20 timmar i veckan men inte var berättigad till assistans annat än då han under loven bodde hemma. Försäkringskassan slog ut behovet under hela året och kom då inte upp till 20 timmar i genomsnitt. Kammarrätten fann att under de veckor då eleven bodde hemma var 20-timmarsgränsen passerad och han var under den tiden berättigad till assistansersättning.

Fri sökning med sökordet tjugotimmar (sammanskrivet) leder till referat av dessa tre domar.

Ett vanligt spörsmål när någon beviljats personlig assistans eller assistansersättning är om rätt till ersättning kan utbetalas även för tiden innan beslutet. Förutsättning härför är bl.a. att det upprättats ett anställningsavtal om assistans. Regeringsrätten har ansett att ett muntligt anställningsavtal kan godkännas. Vi refererar i detta nummer ett kammarrättsavgörande där en muntlig överenskommelse inte godkändes som anställningsavtal. Vi kan hänvisa till den utförliga redaktionella kommentaren till detta avgörande.

Flera av referaten rör rätten till vårdbidrag. Förhållandena mellan de enskilda fallen är så olika att man ofta behöver ett antal domar att jämföra innan man kan säga något om praxis. Inte minst gäller detta i fall där valet står mellan ett kvarts vårdbidrag eller inte vårdbidrag eller mellan ett kvarts vårdbidrag eller ett halvt vårdbidrag. Några av referaten bidrar till bedömningen av praxis i sådana fall. I ett av dessa beviljades ett halvt vårdbidrag för ett spädbarn. Vidare diskuteras skolans ansvar när en elev p.g.a. ett funktionshinder behöver hjälp med läxläsning. Är detta ett merarbete som kan ha betydelse vid prövning av rätt till vårdbidrag? Eller kanske ingår det i normalt föräldraansvar?

Föräldraansvarets omfattning återkommer ständigt och domstolarnas syn på detta är skiftande. Någon ”fast praxis” finns inte.

Abonnemangskostnaden för fast telefon godtogs i ett fall som merkostnad vid bedömning av rätt till handikappersättning.

Ett bolag ansökte om tillstånd att driva ett LSS-boende. Länsstyrelsen avslog ansökan eftersom boendet inte ansågs uppfylla kraven på fullvärdiga lägenheter. Varken länsrätten eller kammarrätten ändrade länsstyrelsens beslut. I målet diskuteras vilka kraven man kan ställa på LSS-boende

I tre nu refererade fall bedömdes psykiskt funktionshindrades rätt till särskilt boende. Ett av dessa fall gällde SoL-boende. Ett av fallen visar också att en god man inte kan ansöka om ett visst boende utan huvudmannens egen vilja och att ett boende inte kan beviljas om inte den enskilde ansökt om det. Fallet gällde en person som bott i ett boende för barn och ungdomar men som på grund av sin ålder anvisades ett vuxenboende dit han inte ville komma.

I ett av referaten ansökte en boende i gruppbostad om kontaktperson för att kunna delta i ”individuella aktiviteter”. Han fick avslag eftersom de ”kollektiva aktiviteter” som gruppbostaden erbjöd ansågs ge honom goda levnadsvillkor.

En person som enligt ett tidigare beslut beviljats ledsagarservice för fritidsaktiviteter med ett visst antal timmar fick i ett nu överklagat beslut timantalet sänkt. Bland de omständigheter som det hänvisades till var att personen numera var sambo med sin ledsagare.

Personer som ostridigt behöver hjälp med vissa grundläggande behov med i mycket liten omfattning har bedömts inte ha rätt till personlig assistans.

Bland referaten av domar inom området bostadsanpassningsbidrag vill vi nämna dessa.

En kvinna som bodde i en gruppbostad ansökte om bostadsanpassningsbidrag bl.a. för ramp till entrén till hennes lägenhet. Kommunen avslog med hänvisning till att det fanns personal tillgänglig som kunde hjälpa henne. Länsrätten ansåg att hon hade rätt till anpassningarna så att hon inte skulle vara beroende av personalen. Hos kammarrätten fick bedömningen en annan utgångspunkt. Kammarrätten hänvisade till att det var fastighetsägarens ansvar att anpassa bostäderna och fastställde kommunens avslag.

En bänkdiskmaskin är ett löst inventarium som inte berättigar till bostadsanpassningsbidrag. Kammarrätten har slagit fast att inte heller kostnader för installationen (ledningar för el och rör) är bidragsberättigat.

En person som var beroende av att temperaturen i bostaden inte blev för hög beviljades av kammarrätten bostadsanpassningsbidrag för markiser.

I ett av de refererade fallen beviljade kammarrätten bostadsanpassningsbidrag för anpassning i en nyköpt villa. Detta fall tillsammans med andra avgöranden visar att det ställs krav på den enskilde att visa att han gjort vad som skäligen kan begäras för att finna en bostad som inte behöver anpassas men också på kommunen att visa att den fullföljt sin skyldighet att hjälpa den enskilde med anskaffningen.