Av de refererade domarna vill redaktionen särskilt framhålla följande.

Ett avgörande från Regeringsrätten rörde återställande av försutten tid. En dom ang. avlösning enligt LSS hade överklagats för sent. Anledningen till att domen inte överklagats i tid var att vården av den funktionshindrade tagit all tid. Regeringsrätten ansåg inte att detta var skäl att återställa den försuttna besvärstiden.

Två kammarrättsavgörande ang. vårdbidrag för barn med autism respektive diabetes kommer enligt redaktionens bedömning att få en vägledande betydelse.

Ett instruktivt referat gäller rätten till assistansersättning där den funktionshindrade behövde aktiv hjälp med sina grundläggande behov vid flera tillfällen under dagen med korta stunder däremellan. Redaktionen ger följande kommentar till denna dom:

I målet kom det till klart uttryck att vid bedömningen av rätt till assistansersättning för de grundläggande behoven skall hänsyn tas endast till tiden för de direkta arbetsinsatserna för hjälp med dessa. Även om det är orimligt att anställa någon med lön endast för dessa arbetsmoment och oavlönat däremellan. Det blir, som försäkringskassan och länsrätten framhåller, kommunen som får svara för kostnaden för assistansen inberäknat lönen för tiden mellan ”snuttar” för hjälp med de grundläggande behoven.

Regeringsrätten har i två mål avgjort frågan om rätt till bilstöd. Endast påståendet om att viss utrustning som varit föremål för prövning är vanligt förekommande utrustning hos bilar räcker inte. En utredning om detta förhållande måste genomföras för att styrka påståendet.

I HSAN-avgörandena behandlas följande frågor.

I ett av avgörandena är fråga om diagnostisering av utvecklingsstörning. Ärendet visar hur svårt det kan vara att vid barnhabilitering komma fram till hur ett barns besvär skall beskrivas och betecknas.

I ett avgörande har Ansvarsnämnden bedömt att det var uppenbart olämpligt av en läkare att skriva ut läkemedlet till en patient, som han aldrig träffat, och detta oavsett om läkemedlet tidigare ordinerats av läkare utomlands.

I det tredje avgörandet har prövats frågan om lämpligheten av remittering till rehabilitering utan att patienten och behandlande läkare tillfrågats.