Av de referat som behandlar LSS och LASS vill vi särskilt nämna några som rör frågor som är mycket vanliga.

En man anlitade ett assistansföretag som arbetsgivare för sina assistenter. Under semestertiden lyckades företaget inte skaffa vikarier för hans semesterlediga assistenter. Han begärde då att kommunen skulle svara för assistansen under semestertiden. Kammarrätten ansåg att det ingick i assistansanordnarens arbetsgivaransvar att se till att det fanns vikarier under de ordinarie assistenternas semester.

En person som behövde assistans praktiskt taget dygnet runt beviljades av försäkringskassan assistansersättning endast för jour mellan assistenternas aktiva arbetsinsatser. (”snuttar”) Länsrätten anförde: ”Det bör framhållas att i den situationen att den funktionshindrade behöver intermittent återkommande hjälpinsatser som tar kort tid är det inte rimligt att enbart räkna den faktiska tiden för insatsen. Detsamma gäller kortare avbrott i assistansgivningen”. Kammarrätten instämde i denna bedömning såvitt gällde dagtid.

I en instruktiv dom vägrades en gravt funktionshindrad person personlig assistans därför att hans behov av hjälp inte var av sådan mycket personlig karaktär att det inte kunde tillgodoses med hemtjänstinsatser och ledsagarservice. Han behövde bl. a. visst stöd då han duschade.

Socialnämnden avslog en ansökan från en yngling som bodde i gruppbostad om korttidsvistelse för att delta i ett läger. Länsrätten, som ansåg att han behövde detta miljöbyte, biföll ansökan. Kammarrätten ansåg emellertid att den omfattade fritidsverksamhet som anordnades i gruppbostadens regi gav honom skälig levnadsnivå.

I ett referat bedömdes personkretstillhörigheten enligt LSS. OFUS redaktion anförde i sin kommentar: Målet är ett bra exempel på att det krävs ett behov av särskilt stöd i olika situationer och miljöer för att en person ska tillhöra personkretsen.

Några mål rör handikappersättning och vårdbidrag samt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

Bland dessa kan nämnas ett fall där domstolarna ansåg att kostnad för sjukvårdande behandling var en merkostnad som grundade rätt till handikappersättning. Försäkringskassan hade vägrat handikappersättning med hänvisning till landstingets ansvar för sjukvården.

Vidare skall också nämnas en dom från Regeringsrätten från år 1987. Regeringsrätten medgav bistånd enligt SoL till två personer med utvecklingsstörning för ledsagare under en resa till Tunisien. Redaktionen refererar fallet eftersom domskälen fortfarande kan vara aktuella vid bedömning av ansökningar om insats för semesterresor såväl enligt SoL som LSS.

I ett fall om riksfärdtjänst som gäller ett barn diskuteras föräldraansvarets omfattning.
Slutligen finns refererat ett HSAN-avgörande där det förs resonemang om förodnande av god man och intygsgivande läkares svåra bedömning av behovet av god man.